no shit






" jag har gjort det förr "

Konstaterar Emil 17 år.

Övervikt

"Det är inte skitkonstigt att jag inte är bästis med ett fetto."

Lars 16 år berättar hur han ser på överviktiga












Absolut

Ibland känner jag bara att jag vill krypa upp i min inglasade bokhylla. Jag vill dra upp knäna mot hakan, låta några svallande hårstrån glida fram över ögonen, puta lite lätt med underläppen, rynka en aning på ögonbrynen i ett hjälplöst ansiktsuttryck för att sedan lägga in en snus efter att jag sakta och omsorgsfullt ätit upp min banan som jag köpt på obs.

Varför?

Jag känner inte många människor av manligt kön som sminkar sig. Vid det här laget så sminkar sig alla kvinnor jag känner dagligen. Hur man ska vara som person eller hur gammal man ska vara för att få kalla sig kvinna finns det delade uppfattningar om, men jag väljer att kalla de i min ålder och uppåt det. Dessutom finns det djuriskt många tjejer yngre än mig som sminkar sig. Detta är ingen nyhet.

Det jag sitter och funderar över är varför? Varför sminkar sig så enormt många av kvinnligt kön och i princip inga av manligt kön? 

Pga att det alltid har varit så?

Pga dåligt självförtroende?

Pga grupptryck?

Ja, you tell me.

Det jag framför allt funderar över är  varför inte mer män gör det. Bögigt? Inga kommentarer..


Jag diskuterade med en kär vän om varför tjejer använder smink och parfym och han hade bara ett vettigt svar som han stod fast vid: Tjejer är fula och luktar illa.


Spelregler för en dialog:

  •       Vi ska diskutera. Inte informera varandra.

  •       Alla har skyldighet att lyssna på de andra.

  •       Var och en ska dela med sig av sin kompetens.

  •       Alla har rätt till samma respekt för sina argument och åsikter.

  •       Alla ska ha en chans att sätta sig in i samtalet.

  •       Var och en ska kunna ta initiativ till en diskussion.



 


Promenad


Med pigga fötter och humöret i bevar resolverade jag och Frida att vi skulle få fart på andingen och bege oss ut i naturen på promenad. vi passerade övergångsställen, ängar, skogar, broar och olika kvarter. Efter några kilometer började vi båda få olika smärtupplevelser som ömmande fötter och värkande knän. Vi beklagade oss men fortsatte våran vandring. Termometern visade på knappt några grader över noll vilket resulterade i varma kläder. Det som händer här är att man fryser på det mest säregna kroppsdelarna medan man svettas hysteriskt om andra. Jag och Frida pratade och hade trevligt och vi fick motion, MEN, vi frös, vi svettades, vi hade ont och många mer tråkigheter.

Trevligheterna i denna aktivitet är alltså att prata kan man sammanfatta det som. Då kan jag meddelade att om man nu har något att säga till en medmänniska så är det ytterst smidigt att göra detta oavsett annan aktivitet. Till exempel som att ligga i en säng eller titta på tv. Här slipper vi även de krävande andingsansträngningarna.


Sammanfattning:
Gå inte på promenad, det är inte värt det. Om man nu känner att man är så jävla fet så man måste gå på promenad så kan man ju börja dra ner på skitmaten.


Vintern

Idag smög Vinterdeppen tassande fram till mig. Granskade, luktade, kände, gjorde sig redo för att attackera. Jag granskade tillbaka, jag luktade, jag kände. Jag beslöt mig för att detta är ett slag jag inte skulle förlora, inte igen. I flera års tid har jag värmt upp för detta, byggt upp alla fysiska och psykiska slags försvar. Jag har klivit upp 04.30 varje morgon, sprungit upp och ner för apberget med Eye of the tiger i lurarna. Jag har sprungit längs tågrälsen och haft en liten apa på axeln som skrikit med full hals allt jag ville och behövde höra; "DU KLARAR DET, NINA!!" Jag har spillt blod, svett och tårar under denna otroliga resa. Idag kom Dagen D. En rak höger och Vinterdeppen insåg att detta är inte samma Nina som han stött på i alla år tidigare. Chockerad, omtumlad, konfunderad såg han mig länge i ögonen och gjorde ett försök till. Men jag var beredd. Med en snabb blockering så hade jag honom i ett stenhårt grepp! Först bröt jag armen av honom. Liggandes på marken, vred han sig av smärta och tittade upp på mig och sa; "Snälla, show some mercy! Om du låter mig gå härifrån levande så lovar jag att aldrig mer komma tillbaka!" Jag funderade länge. Övervägde, hummade, men så tänkte jag tillbaka på allt ont han har stått för i samhället. Jag tog ett fast grepp om hans huvud och vred. "Klick!" Så var huvudet vänt 90 grader och inte ett ljud kom från Vinterdeppens kalla läppar. Slutligen tog jag upp en kniv, stack den hårt rakt in i hans hjärta och viskade; "det här är för alla Vinterdeprimerade där ute." Så vände jag mig om, gick med ett förnöjsamt leende vidare i livet.......

Min

Jag har träffat någon, han är allt du inte var. Varje dag vaknar jag med tanken att han verkligen är den rätte. Jag vet att jag fortfarande är kvar i dig och jag tänker att om jag skrattar åt det så kanske du kommer över det. Jag är medveten om att jag förtjänade en nominering för den rollen jag spelade i de liv vi hade innan. Sanningen är den att jag behövde dig mer än vad jag ville ha dig. Jag vet nu vad mina läppar är till för.


Förlåt Ernst,





Jag går inte isär när jag går med dig, Rickard