ninamaria

Två av de människor som jag kännt i så fruktansvärt många år gav sig iväg för att söka nya erfarenheter och vidga sitt liv på alla möjliga sätt nu efter sommaren. Två personer som jag inte vistats utan mer än en par dagar, kanske någon vecka om nån av oss rest bort, vilket jag dock inte har något dramatiskt minne av.
      Tanken är att båda två ska vara borta ända fram till sommaren om inte längre i den enes fall. Förnekelse och viljan att förtränga har gjort så att saknaden minskat men i slutet av dagen då man ska gå och lägga sig så kommer det upp en virvelvind i huvudet fullt av bilder på dessa två människor. Meningar sagda av de tu kan eka i huvudet och då blir det svårt att inte vara bitter över att de inte är med i min vardag längre på en mycket lång tid. Många gånger sker senariet mycket likt en film, små korta "klipp" spelas upp, ofta lite i slowmotion med minnen. Det låter så oerhört dramatiskt när man skriver ner det såhär. Och kanske är de det.. 
     Just innan jag faller i sömn tänker jag ändå att de båda verkar ha det så bra. Och jag vet att när de kommer hem så är dom fyllda av så mycket nytt och har tagit sitt liv till en helt annan nivå. Då kan jag inte annat än att glädjas åt hur det ändå är idag.

Det är ytterst få som läser denna inaktiva blogg, som egentligen inte har några som helst rättigheter att kalla  sig blogg. Jag kan med relativt pålitliga ord säga att de två jag jag syftar på ovan inte är två av dem. Ändå så var jag tvungen att dela med mig av att jag idag reser till en av dessa två, och är oerhört lycklig över detta!


Oslo here i come!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

heh

Träffade en jude här om dagen som påstod att nån gubbe anordnade så att flera miljoner judar dog för typ 60 år sen...


Haha vilken grej om det hade varit så va! Tur att vi lever i en sån bra värld! :)

Jag har en mycket god vän som inte är vilken vän som helst! Min vän råkar heta Roger och han är en fågel. Roger är en riktigt livsnjutare, han älskar att umgås med sina vänner där även jag är inkluderad. Till min förfäran kom det en dag som vi alla hade fruktat. Det var en mörk dag och jag kom ihåg det som igår! Roger var mycket upprörd men vi bestämde oss för att prata om vad som hade hänt. Vi beslöt oss för att mötas några kilometer från hans hem. Jag slog mig ner på en stubbe för att invänta vad han hade att säga. Roger cirkulerade runt mig, han tittade ner i marken och upp på mig, om vartannat. Som nära vän till honom såg jag på honom att någonting hade rört djupt inne i honom, och det på det mest negativa sätt jag skulle kunna tänka mig. Roger stannade upp och gjorde en ansats att börja berätta. Från den sekunden rörde jag mig inte en millimeter och med stora ögon lyssnade jag nitiskt på vad han hade att säga. Han berättade fort men sammanhängande. Roger hade varit ute och haft roligt en dag i en skog några kilometer bort då han hörde ett skott. Han kom undan med bara några centimeter. Han lyfte sina vingar för att flyga iväg. Hjärtat dunkade hårt i hans fjäderprydda bröst.  Flera skott följde med Roger hann undan. Det visade sig vara en gammal jägare som hette Per. Per ville äta fågel tillsammans med sina egna potäter från hans potatisland. Men Roger ville annat.

Den dagen hann Roger undan och som inte bara hans vän utan också en genuin sammhällskämpe är jag djupt tacksam över detta.

Per slapp undan, han blev inte ens dömd för mordförsök.

Ska det behöva vara såhär?

Alla kan dra sitt strå till stacken, men få gör det.