ninamaria

Två av de människor som jag kännt i så fruktansvärt många år gav sig iväg för att söka nya erfarenheter och vidga sitt liv på alla möjliga sätt nu efter sommaren. Två personer som jag inte vistats utan mer än en par dagar, kanske någon vecka om nån av oss rest bort, vilket jag dock inte har något dramatiskt minne av.
      Tanken är att båda två ska vara borta ända fram till sommaren om inte längre i den enes fall. Förnekelse och viljan att förtränga har gjort så att saknaden minskat men i slutet av dagen då man ska gå och lägga sig så kommer det upp en virvelvind i huvudet fullt av bilder på dessa två människor. Meningar sagda av de tu kan eka i huvudet och då blir det svårt att inte vara bitter över att de inte är med i min vardag längre på en mycket lång tid. Många gånger sker senariet mycket likt en film, små korta "klipp" spelas upp, ofta lite i slowmotion med minnen. Det låter så oerhört dramatiskt när man skriver ner det såhär. Och kanske är de det.. 
     Just innan jag faller i sömn tänker jag ändå att de båda verkar ha det så bra. Och jag vet att när de kommer hem så är dom fyllda av så mycket nytt och har tagit sitt liv till en helt annan nivå. Då kan jag inte annat än att glädjas åt hur det ändå är idag.

Det är ytterst få som läser denna inaktiva blogg, som egentligen inte har några som helst rättigheter att kalla  sig blogg. Jag kan med relativt pålitliga ord säga att de två jag jag syftar på ovan inte är två av dem. Ändå så var jag tvungen att dela med mig av att jag idag reser till en av dessa två, och är oerhört lycklig över detta!


Oslo here i come!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

heh