Hej!
Hallå där bakom buskarna! Ernst heter jag!
För att förgylla vardagen lite:
Hur man upprätthåller galenskapen i livet:
1) Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen på.
Peka på förbipasserande bilar med en hårtork. Se om de saktar in.
2) Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din röst.
3) När någon ber dig om hjälp, Säg: jag delegerar!
4) Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de vill ha
pommes frites till det?
5) Ställ sophinken på skrivbordet med en lapp med texten: Inkorg
7) Häll koffeinfritt kaffe i kaffeautomaten i tre veckor. När alla
har kommit över sitt koffeinberoende, byt till espresso.
8) I minnesfältet på alla dina inbetalda räkningar skriv: För
sexuella tjänster.
9) Avsluta alla dina meningar med: "I enlighet med profetian."
10) Använd inte punkt
11) Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.
12) Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt när de har
svarat.
13) Specificera att din drive in order är för att "ta med".
14) Sjung med på Operan
15) Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.
16) Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med djungelljud hela dagarna.
17) Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.
18) Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret......
19) När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik "Jag vann!","Jag vann!" "Tredje gången denna vecka!!!"
Kvinnor och män
Jag och Larsa förflyttade oss till arbetsrummet så att Larsa kunde visa på datorn den nya Volvon han funderar på. Såsmåningom kom käringa hans in med kaffe. Larsa fnös menande mot mitt håll så ljudligt och rejält så jag blev allens blöt i ansikte. Han lät käringa veta att skulle vi ha kaffe så skulle lilla Anita allt bra gärna måsta hämta den skattefria dunken för att blanda ut de med. Anita gjorde som Larsa sa och som tack fick hon en vänlig klapp på stjärten.
Ju varmare våra kroppar blev ju mer högljudda blev vi. Efter ett tag kom dotra hans in å skulle ha Larsa å berätta någon godnatt-berättelse? Då vart de fart på käften på Larsa. Int fan skulle pappa berätta om några jävla bög-dvärjar och nån jävla hor-snövit nu när han hade sånt här fint sällskap, där syftade han förståss på jag. Utan lilla Anna skulle minsann be käringa göra det!
Ögonlocken kändes tyngre och tyngre och tillslut sa jag det att: Nä, om man skulle ta å tänka på refrängen!
Då tittade Larsa på mig, och jag såg i hans ögon att han ville taffsa på frugan hans lite, men sen ville faktiskt han också krypa till kojs, så han nickade bara och gav mig en kram. Varför vet jag inte, jag antar att han ville visa att han uppskattade att jag kom ikväll.
Medans Larsa stängde ner datorn gick jag in i köket för att berätta för Anita att hon hade gjort det bra med maten ikväll. Jag upptäckte att Anita satt och smuttade på den skattefria dunken. Innan jag visste ordet av det så stog Larsa bakom mig och för en sekund mötte jag hans blick efter att han hade skådat vad Anita gjorde. Jag såg förtvivlan och hat. Med handflator och med de mest hatiska orden man kan tänka sig, så lät han Anita veta att; den skattefrida dunken rör för fan bara han själv om han inte säger annat! Jag nickade instämmande för mig själv och gick sakta mot ytterdörren varifrån jag ropade mitt tack och att vi nog syns snart. Larsa bara kikade fram från köket och suckade: Man kan fan aldrig lita på kvinnor... Jag tyckte synd om Larsa, och kunde inte annat än att hålla med.
Igår
Mörkret hade våldtagit kvareret hermelinvägen och spänningen låg i luften. Skulle jag väcka Lena och Uffe på 1:an? Försiktigt smög jag förbi den första dörren, kikade med rädsla i blick in till deras kök, inte ett livstecken. Såsom jag fortsatte min vandring i natten för att nå mitt mål, kände jag mig allt mer självsäker och lycklig - jag hade inte väckt Lena och Uffe.
Bara meter längre fram nådde min fötter Patriks dörr. Själv skulle jag ha gissat på att Patrik skulle ha skulden i kvarterets brist på sömn, inte jag. Men Patrik är ingen vild kille, han fyllde visst 24 i onsdags, visste thomas på 15. Patrik brukar mest titta på tv, hans överdrivna televisionsappart tar över hela Hermelinvägen. Om kvällarna dränks kvareret av de starka ljusskiftningarna från Patriks arma vardagsrum.
23 hårda hjärtslag, 23 anträngda andetag, 23 sekunder senare så hade jag kommit till dörren där där värme fanns, där kärlek fanns, där mamma fanns. Fort slank jag in genom dörren hon så omsorgsfullt målat själv! Klick, låst. Med ryggen tryckt mot dörren och blicken fäst uppåt för att se om de fanns något tecken alls på ljus ovanför vår trappa. Det fanns det inte. Sakta smög jag uppför trappan och ju närmare jag kom mitt rum ju lugnare kände jag mig. Idag fick dom mig inte.. grannjävlarna!