Grannar

Jag tycker att grannar är smått facinerande. I alla fall mina grannar. Det bor en ensamstående kvinna i 20-30 års åldern under mig och farsan. Farsan är duktig på att grilla och tycker också det är roligt, han tycker även om att sola vilket resulterar i att han spenderar många eftermiddagar på våran gemensamma gräsmatta.

Många gånger då jag kommer hem sitter han där med tre-fyra olika grannar i solen och samtalar. Jag vet att han brukar berätta om mig för dem då de har avslöjat de när dem försökt vara trevliga då jag stöter på dem. Tafatta konversationsstartare som "Hej! Så det är du som är Nina? Pappa din berättade att du läser på Dragonskolan, min son går där blabla....." Trevlig som jag är, har jag låtit mina grannar uppehålla mig då jag redan är sen till möten med vänner. Saken är den att alla dem som brukar sitta där nere på gräsmattan är rätt intressanta.

Hon som bor rakt under oss sover sällan, hon har enligt farsan informerat honom om sina sömnproblem. Även jag påverkas detta. Min dator befinner sig intill min fönster som har en ventil under sig, i denna ventil sipprar det in cigarettrök med jämna mellanrum, detta stör mig dock inte. Jag är väl medveten om att hon röker kontinuerligt, men det gör ingenting alls. I och med hennes sömnproblem brukar hon lyssna på mycket hög musik på nätterna, tidiga mornar och sena kvällar. På mornarna vaknar jag ofta till, hör att hon lyssnar på, många gånger metallica, då lyssnar jag några tiotal sekunder på låten, och somnar om med ett leende på läpparna.

Jag talar sällan med henne, jag vet tyvärr inte ens vad hon heter. Men jag gillar henne.

Idag vaknade jag med just detta. Idag kunde jag dock inte somna om, men jag väljer att tro att detta inte berodde på musiken då klockan trots allt var närmare ett. Jag steg då upp och upptäckte att farsan var ute. Tog en dusch varav jag gick ut på balkongen och rökte. Det var jag fick chocken. Jag tittade ut över parkeringen och fick syn på mannen som bor några dörrar bort. Denne man är tillsammans med en kvinna som är cirkus tio år yngre och de två fick sitt första barn för ett tag sen. Jag förnimmer tiden då kvinnan var med barn, detta måste varit i höstas.

MEN så fel jag hade!!! Mannen på parkeringen var utan tvekan samma man som just fått en son med den tio år yngre kvinnan. Problemet för mig var dock att den här sonen inte alls var som enligt min beräkning bara några månader, utan denna pojke gick omkring som en halvutvecklad tonåring. Okej, nu överdrev jag. Pojken var dock minst 3 år. Detta är jag fullkomligt övertygad om. Han gick omkring där med sin lilla ryggsäck med fullt fungerande motorik.

Idag blev jag fullt medveten om hur lite koll jag har på mina grannar. Paret några dörrar bort har uppfostrat sin älskade son i tre år, men för mig var han bara några månader. Så egoistisk jag är.

Härmed ska jag samtala mer med mina grannar och uppmärksamma deras liv mer. De verkar ju trots allt väldigt intressanta.


Detta blev egentligen en inre monolog: ett väldigt meningslöst inlägg. Förlåt mig för detta, men jag var tvungen att skriva ner detta, då jag fick en sådan plötsligt insikt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback