ninamaria

Just idag har dagen varit som dom flesta vardagarna är numera. Tråkig och dryg. Precis som Fredrik Reinfeldt (skämt åsido). Nej, men, idag har jag insett en sak, vilket är följande: Kärlek är en grym kamp om bekräftelse. Det är ju verkligen så, om man är kär i någon så är det som att allt går ut på att hoppas och önska att den man är kär i känner likadant. Jag har själv suttit i båda situationerna. Varit kär, och varit en som någon är kär i. Och alla gånger har det varit likadant; obesvarat. Eller den här personen jag var kär i kände jag knappast och kan därför inte veta vad han tyckte om mig, men det där är i det förflutna nu. Och egentligen kan jag inte påstå att jag inte är kär i han som är kär i mig. För de är det som är det stora problemet; jag vet inte.
      Vidare till annat. Eftersom det här är min första blogg så väljer jag att göra det här inlägget kort. Nu ska jag inte sitta framför datorn så länge till heller. Så adjö för nu!