ninamaria

Jag är:

-Snygg
-Rolig
-Snäll
-Stark
-Rik
-Kunnig
-Intelligent
-Snabb
-Smidig
-Glad
-Älskad
-Värdefull
-Vis
-Harmonisk
-Häftig
-Ambitiös
-Tålmodig
-Rättvis
-Social
-Kompetent på alla sätt



Själv då?

Jag ska ta och berätta vad som är så jävla tragiskt med dig. Det är inte att du är ointelligent och fullständigt dum i huvudet, för det kan man ju få vara. Nej, det är att du på något förvridet jävla sett har du fått för dig att du är smart. Du förmår dig inte att inse att du borde sitta å håll din fula satans käft stängd uppe i någons rektum. Du fyller upp rummet man befinner sig i med bajsliknande substanser och breder ut dig med dina ointressanta funderingar. Varje gång du glatt öppnar käften så blundar du inför de sorgliga faktumet att alla tänker "å nej inte nu igen!". Det finns inte en själ på denna jord som genuint bryr sig om din skit, ditt satans jävla flenshuve, far och kör upp nått trubbigt!!

Jag hade just beställt ännu en öl från bartendern när jag kände en varm kropp mot min höft. Du satt på en barstol och jag stod upp. Jag vände mig mot dig och betraktade dig i några sekunder. Du satt tyst och stilla. Din blick var koncentrerad på mig och trängde djupt in i mig samtidigt som en annorlunda värme spreds i min berusade kropp. Du var inte stor för världen men mina ögon fungerade som förstoringsglas när de var fästa på dig. Jag slog mig ned brevid dig och frågade vad du hette. Ditt uteblivande svar gjorde mig galen av längtan efter allt du är och allt jag vill att du ska vara. Min mun rörde sig i flera minuter men jag tror inte någon av oss lyssnade på vad jag hade att säga. Det spelade ingen roll för oss ikväll.
        Till slut frågade jag om du ville följa med mig hem. I samma stund som frågan hängde i luften kände jag en fokuserad blick från sidan riktad mot mig. Jag vred mitt huvud för att få syn på bartendern som blängde på mig med en blick jag än idag har svårt att tyda. Hans röst var tydligare och med en äcklad sådan sa han att jag borde gå hem ensam ikväll då jag har nog har druckit för mycket. Jag blev arg och förtvivlad, förstod han inte vilken kärlek som just hade uppstått i denna lokal?
       Jag kände en knackning på ryggen och vände mig om för att se en av mina vänner. Min vän berättade att han just hade hört rykten om att jag satt och kåtade på en katt. Ett djur. Jag vände häftigt hela kroppen mot honom och väste upprört att han var dum ihuvudet, jag har ju just träffat min livs störta kärlek! Vännen tittade förvirrat på mig och bad att få bli presenterad för denne. Jag vände mig mot dig och erkännde i mitt stilla sinne att du inte var lika vacker som du var i våran tidigare stund. Men jag presenterade er för varandra. Min vän brast ut i skratt och frågade varför jag presenterade honom för en "kattjävel". Jag tittade storögt på min vän för att sedan låta blicken glida över till dig. Alltid blev så tydligt nu, hela kroppen började skaka och tusen svarta hästar galopperade över mitt bröst. Du var en katt. Min kärlek var en katt.

Oj, det blev lite fel.. horoskop menar jag såklart! Såhär ser min dag ut enligt olika sådana:

20 Februari är jag född vilket betyder att jag visar fiskarnas horoskop.


Random mail: I dag kommer du vara utrustad med den rätta vinnarattityden. Vilket betyder att du inte tänker i problem, utan i utmaningar.

Spray.se: Mycket kan få sin lösning om du kan få ett förnuftigt tankeutbyte med andra. Ensam är inte alltid stark, åtminstone inte idag.

Aftonbladet.se: Finns det för många människor omkring dig blir du trött och stressad. I små sällskap trivs du bättre.

Aha.nu: Istället för att följa ditt hjärta som kommer leda dig mot katastrof, bör du följa din hjärna och uppnå triumf. Var villig att lyssna på de goda råd någon ger dig och uppmärksamma det föredöme som visas dig. Du kommer att klara det även om det inte kommer att bli lätt.

Dagenshoroskop.nu: Du har många goda idéer nu. Det gäller bara att du har tid och ork att förverkliga alla drömmar.

Passagen.se: En god vän ger dig ett oväntat handtag när allt verkar mörkt. Snart får du chans att tacka med en gentjänst.

Aol.se: Du är mer uppmärksam på detaljer än normalt, så om du har något komplicerat projekt på gång, bör du satsa på det.


Jag är Harry Potter i den fjärde boken, sista grenen i trekampen. Idag kliver jag in i en labyrint, vilken är full av hinder på vägen till målet. Mitt mål är att ta mig ur labyrinten för att i klarhet kunna se dagen som den är i all sin glans. Jag får syn på något glimmande åt höger men just när jag sätter den högra foten i aktivitet följt av den vänstra så dyker det upp något annat framför mig. Osäker på vad jag just konfronterat så ställer jag mig för att spekulera i vad det jag just sett betydde och vart de skulle leda mig. Utan att komma fram till något konkret så fortsätter jag mitt äventyr. Ännu mer hinder och olika vägledningar kommer i min väg. Gång på gång sätter jag hjärtat i halsgropen av chock och hjärnan i en obehaglig karusell av förvirring.

Ja, att läsa horoskop är inte det lättaste. Förutspåelserna skiljer sig kraftigt och stackars människor vet inte vad dem ska tro och göra...

oj blev blanding på story och historia........i alla fall:



-Vad saknar brunetten på fest?
-Vet inte hm blabla...
-INBJUDAN!!!!!!!!!!


hehe ägda

Skoja bara om de nedan. Så var det inte alls det............. :/


Nu ska jag tillägna något till er gnällanus som ej rättfärdigt förpestar samhället med skitsaker:


Mannen hade rest långt för att träffa den vise mannen i den avlägsna lilla byn. Resan hade varit mödosam - han hade uthärdat en 40 mil lång bussresa på en nästan obefintlig väg för att sedan på egen hand gå genom en snårskog. I vanliga fall skulle han aldrig ha utsatt sig själv för den här sortens prövningar. Men han var fast besluten att räffa den vise mannen, så han kunde få veta vad han skulle göra åt alla sina problem.

Knappt hade han kommit innanför dörren hos den vise mannen, förrän han började med sin klagovisa.

"Mitt liv är så misslyckat. Jag har ett jobb jag vantrivs med, men jag har inte tillräckligt bra utbildning för att söka annat. Mina barn har ingen respekt för mig, och jag misstänker att min fru är otrogen mot mig. Inte ens min hund tycks gilla mig!" sa mannen uppgivet.

Den vise mannen lyssnade på mannen, och när han till sist tystnade, frågade den vise mannen: "Vad tycker du om din längd?"

"Min längd? Den tänker jag inte så mycket på", sa mannen och rynkade på pannan. "Den är väl okej, antar jag.  Varför frågar du det?"

"För alla som inte föds in i fattigdom och misär, är världen full av möjligheter och val", svarade den vise mannen. "Jag har tänkt mycket länge på detta och jag har till sist förstått att det enda som vi kan klaga över här i livet är vår längd. Det är det enda som är oss givet. Vi får klaga över vår längd, men det är också allt."


"Men det är ju en fånig sak att klaga över", protesterade mannen, som ju hade så mycket annat i sitt liv att klaga över.

"Ja, visst är det fånigt, eftersom vi inte kan göra något åt våran längd", svarade den vise mannen med ett leende. "Men det är inte lika fånigt som att klaga över alla de bekymmer som i vårt liv som vi faktiskt kan göra något åt."




MHM! word up!




schyyyyyyyyyyyyyyy

Förr i tin', så tyckt man att när mamman i familjn had amma klart sistföddn så va de som meningslöst att ha två småpluppar borti bröstn.. så då tog å skar av bröstvårtna me grässtrån som fanns på gårn å så då strödd man bröstvårtna borti jordgubbslande å när de va dags för å plocka jordgubbar så låtsades man att de var små små fina jordgubbar, så hadd man en fin skörd varje år! men vettu ibland då kund nå småpöjk förstöra de där å flina å säg: "nipplesucking!!" då han åt jordgubbarna..men då sa man ifrån å varna han om att "akta så vi inte skär pillen av de me en sticka från farstun å släng pillen din på samme sett borti morotslande!!" å då vettu vart han som oroli, så då va man tyst.

Två av de människor som jag kännt i så fruktansvärt många år gav sig iväg för att söka nya erfarenheter och vidga sitt liv på alla möjliga sätt nu efter sommaren. Två personer som jag inte vistats utan mer än en par dagar, kanske någon vecka om nån av oss rest bort, vilket jag dock inte har något dramatiskt minne av.
      Tanken är att båda två ska vara borta ända fram till sommaren om inte längre i den enes fall. Förnekelse och viljan att förtränga har gjort så att saknaden minskat men i slutet av dagen då man ska gå och lägga sig så kommer det upp en virvelvind i huvudet fullt av bilder på dessa två människor. Meningar sagda av de tu kan eka i huvudet och då blir det svårt att inte vara bitter över att de inte är med i min vardag längre på en mycket lång tid. Många gånger sker senariet mycket likt en film, små korta "klipp" spelas upp, ofta lite i slowmotion med minnen. Det låter så oerhört dramatiskt när man skriver ner det såhär. Och kanske är de det.. 
     Just innan jag faller i sömn tänker jag ändå att de båda verkar ha det så bra. Och jag vet att när de kommer hem så är dom fyllda av så mycket nytt och har tagit sitt liv till en helt annan nivå. Då kan jag inte annat än att glädjas åt hur det ändå är idag.

Det är ytterst få som läser denna inaktiva blogg, som egentligen inte har några som helst rättigheter att kalla  sig blogg. Jag kan med relativt pålitliga ord säga att de två jag jag syftar på ovan inte är två av dem. Ändå så var jag tvungen att dela med mig av att jag idag reser till en av dessa två, och är oerhört lycklig över detta!


Oslo here i come!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

heh

Träffade en jude här om dagen som påstod att nån gubbe anordnade så att flera miljoner judar dog för typ 60 år sen...


Haha vilken grej om det hade varit så va! Tur att vi lever i en sån bra värld! :)

Jag har en mycket god vän som inte är vilken vän som helst! Min vän råkar heta Roger och han är en fågel. Roger är en riktigt livsnjutare, han älskar att umgås med sina vänner där även jag är inkluderad. Till min förfäran kom det en dag som vi alla hade fruktat. Det var en mörk dag och jag kom ihåg det som igår! Roger var mycket upprörd men vi bestämde oss för att prata om vad som hade hänt. Vi beslöt oss för att mötas några kilometer från hans hem. Jag slog mig ner på en stubbe för att invänta vad han hade att säga. Roger cirkulerade runt mig, han tittade ner i marken och upp på mig, om vartannat. Som nära vän till honom såg jag på honom att någonting hade rört djupt inne i honom, och det på det mest negativa sätt jag skulle kunna tänka mig. Roger stannade upp och gjorde en ansats att börja berätta. Från den sekunden rörde jag mig inte en millimeter och med stora ögon lyssnade jag nitiskt på vad han hade att säga. Han berättade fort men sammanhängande. Roger hade varit ute och haft roligt en dag i en skog några kilometer bort då han hörde ett skott. Han kom undan med bara några centimeter. Han lyfte sina vingar för att flyga iväg. Hjärtat dunkade hårt i hans fjäderprydda bröst.  Flera skott följde med Roger hann undan. Det visade sig vara en gammal jägare som hette Per. Per ville äta fågel tillsammans med sina egna potäter från hans potatisland. Men Roger ville annat.

Den dagen hann Roger undan och som inte bara hans vän utan också en genuin sammhällskämpe är jag djupt tacksam över detta.

Per slapp undan, han blev inte ens dömd för mordförsök.

Ska det behöva vara såhär?

Alla kan dra sitt strå till stacken, men få gör det.

" jag har gjort det förr "

Konstaterar Emil 17 år.

"Det är inte skitkonstigt att jag inte är bästis med ett fetto."

Lars 16 år berättar hur han ser på överviktiga

Ibland känner jag bara att jag vill krypa upp i min inglasade bokhylla. Jag vill dra upp knäna mot hakan, låta några svallande hårstrån glida fram över ögonen, puta lite lätt med underläppen, rynka en aning på ögonbrynen i ett hjälplöst ansiktsuttryck för att sedan lägga in en snus efter att jag sakta och omsorgsfullt ätit upp min banan som jag köpt på obs.